När vi Fredagen den 18 Juni 2010 fick plus på stickan så blev jag naturligtvis otroligt glad över det
men samtidigt så kom oron ganska snabbt in i bilden,
Onsdagen samma vecka hade jag varit och pratat med min Läkare för att påbörja min medicinering och då gick vi igenom det här med just graviditet osv, Han upplyste mig då om att om man planerar att bli gravid så ska man vara medveten om att medicineringen kan ge fosterskador och vid det tillfället var jag ju som sagt helt ovetandes om att jag redan var gravid.
Ja fick ta kontakt med min läkare direkt och efter konultation bestämde vi att jag skulle påbörja medicineringen i allafall,Eftersom han sa att det finns risker med att vara gravid och INTE ta medicinen också, Får man ett anfall och som i mitt fall blir medvetslös så kan det sluta med att barnet får syrebrist vilket leder till hjärnskador och i värsta fallet dör.
Under graviditeten fick jag gå på väldigt täta kontroller på MVC
och jag gick ständigt runt med den oro om att veta att "fostret" kunde få missbildningar och andra fel på organen,Läpp & gomspalt är den vanligaste missbildningen barnet kan få av medicinen och dessutom har vi läpp/gomspalt i släkten vilket inte gjorde det lättare samt den ständiga tanken om att jag kunde få ett anfall.
Min BM intalade mig att Läpp & gomspalt är en "lätt" missbildning och ja i jo för sig finns det värre
saker att drabbas av det gör det helt klart men med tanke på hur samhället ser ut i dag all mobbning och att barnet kan ha problem med mat,tal och behöva genomgå en massa operationer inget man vill att sina barn ska behöva genomlida
Tack och lov så fick jag inte ett enda anfall under graviditeten så medicinen fungerade perfekt och
direkt efter förlossningen så va det första ja frågade om var om läppen var hel helt drogad av lustgasen så var det det första jag tänkte på och till min stora lycka så var den perfekt :) 9 månaders oro var äntligen över.
Den första tiden hemma var inte direkt den lyckligaste tiden eftersom Hailie hade ett brutet nyckelben så skrek hon ganska mycket och hon sov inte speciellt mycket och åt i stort sett oavbrutet vilket gjorde att jag inte fick speciellt mycke sömn,Sömnbrist är den vanligaste orsaken till att man får ett Epilepsi anfall så det var jag så fruktansvärt orolig för efter Daniels pappaledighet var över.
Jag vågade inte bada Hailie ensam,vågade heller inte bära runt på henne för mycket heller
allting var så jobbigt på grund av Epilepsin
Men det har funkat bra och i dag är hon 9 Månader och jag är fortfarande helt anfallsfri :)
trots sömnlösa nätter
Peppar peppar.
Oron finns fortfarande kvar eftersom man aldrig vet när det kan slå till man går i stort sett på spänn hela tiden men man får försöka njuta av mammaledigheten så gott det går och försöka släppa lite av det .
Jag hade fruktansvärt svårt att acceptera beskedet om att jag hade Epilepsi
Kändes som mitt liv var över allting såg så mörkt och dystert ut
Men jag insåg relativt snabbt att jag inte skulle känna av sjukdomen var mitt liv utan bara en del utav det och att det går att leva hand i hand med det,
Jag Har en form av det som heter Juvenil myoklonisk epilepsi
Vilket innebär att jag får tonisk kloniska anfall-Blir stel i kroppen blir medvetslös och krampar,Efter anfallet är man trött har ont i kroppen och kommer inte i håg nånting utav det
Sen får jag 2 andra typer av anfall fast då är man i medvetande tillstånd man kan få muskelryckningar och frånvaro attacker men det är helt ofarligt,Men just detta medvetslöshets anfallet har lett till att min ena arm hoppar ur led i tid och otid jag har svårt för göra vanliga saker som att tvätta fönster eftersom att vissa rörelser orsakar att den hoppar ur led vilket gör något så fruktansvärt ont
Men jag har en underbar familj och det är det jag oerhört tacksam för
♥
